Lite sen uppdatering, men för några veckor sedan, den 29 Augusti, så gick Stockholm Kanotmaraton av stapeln. Loppet på 30 km gick två varv med start vid Pampas Marina, via diverse kringelikrokar, runt Kungsholmen, Essingeöarna, Långholmen och Riddarfjärden. Detta var f.ö. debut för min del vad gäller kajaktävlingar.
Banan för Sthlm Kanotmaraton
Från klubben var vi fem tappra kajakister som ställde upp. Olle, Fredrik, jag och David i K1 30 km herr och Karin i K1 15 km dam. David och Karin i C55:or, Olle och Fredrik i Offshorer och jag i en VKV Elite. Det fick alltså bli havskajak idag då jag inte känt mig helt säker i de rankare motionslådorna på krabbig sjö.
Vi var alla mer eller mindre laddade inför uppgiften, Karin var nog mest taggad, det syntes hur det blixtrade lite om henne innan start. Väl nere vid starten så snurrade jag runt lite mellan kajakerna och småsnackade lite med folk, bl a med han som senare vann herrklassen, han påpekade ödmjukt att jag låg lite i vägen då jag hade min kajak på tvären framför hans kajak. Han ville visst ligga längst fram i starten och jag hade tydligen parkerat min kajak längs med startlinjen..snyggt :-).
Efter att ha vänt på kajaken och listat ut åt vilket håll starten skulle gå så ropades det ut att det var en minut kvar till start. Det blev en ganska lång minut men till slut tutade starten igång och det blev ett himla plaskande överallt. Jag blev direkt omkörd av några elit-svetton och strax därefter svepte även Karin och David förbi i sin iver att ta häng på de som hade mest bråttom.
Bild från starten, fullt ös
Efter första tvära svängen på Ulvsundasjön så gick det ett pärlband av kajaker över vattnet, folk positionerade sig och letade efter rätt strömfåra att ligga bakom för att spara kraft. Själv hittade jag en bra havskajak att ligga på rulle bakom, en envis snubbe som drog helt själv utan att ta hjälp av någon. På partiet mellan Tranebergsbron och Tvärbanebron var det någon som vurpade utan att komma upp, det var också den enda vurpan jag såg.
Vid Stora Essingen var det krabbsjö och det kändes inte helt fel att sitta i en havskajak då, de motionskajaker som var runt omkring hade det lite mer besvärligt där. Vid Gröndalsbron så kom fjolårssegraren i damklassen ikapp, vi utbyte några ord och hon sa att hon trodde att hon låg bra till och att hon inte sett några andra tjejer framför henne. Jag höll masken i det läget och nämnde inte att Karin säkert var minst en kvart före ;).
På en brygga vid Långholmskanalen satt Harry och Susanne (båda kajakister i klubben som inte paddlade denna dag) och hejade. Framme vid Södermälarstrand var det dags för dagens överraskning, inte ngn vurpa alltså, utan att banan var lite lätt modifierad. Istället för att stöka sig fram längs med Södermälarstrand och sedan korsa fjärden vid Stadshuset så sneddade man direkt över Riddarfjärden i riktning mot Stadshuset. En genväg som totalt gjorde loppet en km kortare jämfört med året innan.
Riddarfjärden bjöd i övrigt inte på några överraskningar utan det vara bara till att gnugga på. Vid Klara Mälarstrand var vi fyra stycken som körde i samlad trupp. Farbrorn som är nämnd tidigare envisades fortfarande med att dra själv. Jag försökte ibland att paddla om men då ökade han bara tempot så jag lät honom hållas och la mig på rulle. De två övriga i gruppen låg mest bakom hela tiden.
Första varvet avklarades med hygglig fart, dags för nästa varv. Utanför Stora Essingen var det båtsvall och jag drog på en dumsurf så att jag hamnade utanför Äppelviken. När jag vände på huvudet var de andra på väg att börja sikta in sig på att runda Essingen. Jag fick fullt sjå att paddla ikapp då, onödigt men det var kul med surf.
Utanför Stora Essingen splittrades gruppen, en sackade efter pga krabbsjö och den envisa farbrorn som dragit hela tiden stannade till för att äta någon powerbar. Jag och en till kille petade vidare. Någonstans längs med passagen vid Lilla Essingen dök Harry och Susanne upp igen, denna gång på en klipphäll vid sidan av kanalen, de höll koll och gav en lägesrapport så att jag visste hur de andra låg till.
Riddarfjärden passerades sedan igen och i Karlbergskanalen så började det kännas lite segt. Vi gnetade dock vidare och strax innan utloppet från Karlbergskanalen så dök Harry och Susanne upp ännu en gång, fascinerande, de måste verkligen sprungit/cyklat snabbt mellan platserna ;)! Susanne hejade för fulla halsar medans Harry satt och kastade småsten i vattnet och surade över att jag förmodligen skulle komma att slå hans tid från förra året :-).
Ute ur Karlbergskanalen var det bara till att mobilisera alla krafter som inte fanns, spurt i krabbsjö fram till målet. Det blev dock tyvärr stryk, kanske inte så konstigt då han jag spurtade mot inte hade dragit något själv innan, men det spelade iofs inte så stor roll då tiden ändå blev ganska skaplig, 3:07:44 vilket ger en snittfart av 9.1 km/h vilket är fullt godkänt. Placeringen 12:a av 30 är väl också helt okej.
Spurten, jag i vit VKV Elite försöker spurta om en annan medtävlare i slutet av Karlbergskanalen.
Det var mitt lopp det. De andra i klubben gjorde också finfina insatser. Karin krossade allt motstånd i sin klass. David hade en riktigt fin placering på gång tills en följebåt oförklarligt drog upp svall så att han vurpade. Synd, men tiden blev ju bra ändå. Fredrik och Olle presterade också riktigt bra i de tyngre offshorerna med tider på 3.14 och 3.26.
