Veckans paddling

Två kajakturer har hunnits med under veckan. Det är inte så att motivationen är på topp när man ska cykla ner i regn och rusk, men väl i kajaken så sitter man rätt bra och det brukar alltid kännas friskt att paddla iväg på kvällen samtidigt som man får sig ett bra träningspass.

Tisdag, Husarviken - Brunnsviken t o r, ca 14km

Torsdag, Husarviken - Stocksundet t o r, ca 11.6 km

mörkt..

Cross på Lovön

Idag så bestämde jag mig för trotsa vädret och ta mig ut en sväng på Lovön för köra lite grusväg. Grusväg med cyclocross kan ju vara ritktigt lajbans och enligt rykten så ska det finnas riktigt fina grusvägar därute. Nu kanske det inte var de bästa förutsättningarna då det var ganska blött så det blev lite tungtrampat men det det gick ganska skapligt ändå. Jag fick dock inget överdrivet bra flyt då jag ofta snurrade runt på vägar som slutade vid privata ägor där det var bom över vägen och på ett ställe så hamnade jag på en golfbana istället. Jag brukar ju annars hojja asfalt därute och även mountainbike på Fornstigen men då försöker man ju undvika grusvägar så gott det går.

I vilket fall så var det inte helt förgäves och man har iaf rekat diverse ställen dit man kanske inte ska köra igen och jag blev också riktigt trött till slut :). Det blir till att åka dit snart igen för att reka andra halvan av Lovön.

Stad i ljus

Härom kvällen gjorde vi en tjusig tur runt Djurgården. Då vi tidigare har haft klubblokal vid Sjöhistoriska så blev det lite av en nostalgitripp. Vi var tre stycken som paddlade iväg i havskajaker från Husarviken över Lilla Värtan, rundade utsidan på Djurgården, pausade vid Bockholmen och sedan in och runda Skeppsholmen och därefter tillbaks via kanalen vid Strandvägen och Djurgårdsbrunnskanalen osv.

Även om det hängde regn i luften så var det riktigt tjusigt att se stadens ljus från vattnet. Stockholm by night, men från en annan sida än Stureplan ;).

Gamla stan från vattnet

Af Chapman

Af Chapman igen

Hellascykling

Dagens motionsaktivitet bestod av mtb-cykling runt Hellasgården i sydöstra Sthlm. Det är inget område jag har någon större kännedom av sedan innan så det blev en del snurrande innan vi hittade en blåmarkerad stig som var hyfsat teknisk och som inte blev desto mindre klurig pga alla hala rötter och hällar, men fint var det och skoj såklart :)!

Jag in action

Blåbär som tydligen överlevt den nattfrost som varit senaste tiden

Foto taget från cockpit :)

cykelparkering

Bussresa Lkpg-Sthlm

Dags att åka buss igen, testar buss4you denna gång, bra mkt bekvämare än swebus men wlanet svajar rejält. Lyckades efter mkt om och men göra en mätning ändå :).

Höstpaddling

Hösten är här och paddlingen fortsätter, på kvällarna mestadels i mörker då solen går ner allt tidigare.

Inför varje vintersäsong så måste man göra kajakbad (klubben paddlar tills isen lägger sig), vilket vi gjorde förra helgen. Tre moment, två varianter av kamraträddning samt ett moment med uppgång med pontoner. Med varje moment så ingår också som sagt att man ska plurra och tredje gången man gör det så är man inte så smidig, då fingrar och huvudet fungerar sämre pga nedkylning, men sådant är ju bra att få erfara då man inser vilka små marginaler det kan handla om.

Ett antal kajakpass har avklarats i mörker, några i månsken vilket har varit riktigt tjusigt, några andra i blåst och lite brusigt vatten vilket kan vara spännande då man inte på samma sätt kan avgöra hur vågorna går. Vi kör fortfarande med motionskajaker då de är smidigast att hantera för ett kvällspass, dock ganska nära land ifall ngt skulle hända. Kylan håller vi borta genom att använda paddelhandskar, fleecekapell mm.

För att hålla oss synliga så kör vi med pannlampa och vi har även testat en lampa som kan lysa upp 360 grader, navisafe, http://www.navisafe.se/en/products_360.html. Lampan har en tvådelad magnet i botten vilket gör att man t ex kan fästa den på skrovet av en motionskajak, där ena magnetplattan är inuti skrovet och själva lampan utanpå då.

Navisafe på aktderdäck

Brunnsviken i kvällsmörker

Häromkvällen hade jag glömt pannlampa så då körde jag med navisafelampa på huvudet istället, vilket gör att man påminner lite om oppfinnarjockes medhjälpare ;).

Lika som bär

Bussresa Sthlm-Lkpg

Sitter just nu på en buss mot Linköping (päronbesök osv) och upptäckte precis att de har wlan i bussen, fantastiskt! Bara till att plocka upp laptopen och surfa loss då. Blev nyfiken på hastigheten och gjorde en liten mätning, kanske inte så imponerande, men ändå funktionellt.

Kanotmaraton

Lite sen uppdatering, men för några veckor sedan, den 29 Augusti, så gick Stockholm Kanotmaraton av stapeln. Loppet på 30 km gick två varv med start vid Pampas Marina, via diverse kringelikrokar, runt Kungsholmen, Essingeöarna, Långholmen och Riddarfjärden. Detta var f.ö. debut för min del vad gäller kajaktävlingar.

Banan för Sthlm Kanotmaraton

Från klubben var vi fem tappra kajakister som ställde upp. Olle, Fredrik, jag och David i K1 30 km herr och Karin i K1 15 km dam. David och Karin i C55:or, Olle och Fredrik i Offshorer och jag i en VKV Elite. Det fick alltså bli havskajak idag då jag inte känt mig helt säker i de rankare motionslådorna på krabbig sjö.

Vi var alla mer eller mindre laddade inför uppgiften, Karin var nog mest taggad, det syntes hur det blixtrade lite om henne innan start. Väl nere vid starten så snurrade jag runt lite mellan kajakerna och småsnackade lite med folk, bl a med han som senare vann herrklassen, han påpekade ödmjukt att jag låg lite i vägen då jag hade min kajak på tvären framför hans kajak. Han ville visst ligga längst fram i starten och jag hade tydligen parkerat min kajak längs med startlinjen..snyggt :-).

Efter att ha vänt på kajaken och listat ut åt vilket håll starten skulle gå så ropades det ut att det var en minut kvar till start. Det blev en ganska lång minut men till slut tutade starten igång och det blev ett himla plaskande överallt. Jag blev direkt omkörd av några elit-svetton och strax därefter svepte även Karin och David förbi i sin iver att ta häng på de som hade mest bråttom.

Bild från starten, fullt ös

Efter första tvära svängen på Ulvsundasjön så gick det ett pärlband av kajaker över vattnet, folk positionerade sig och letade efter rätt strömfåra att ligga bakom för att spara kraft. Själv hittade jag en bra havskajak att ligga på rulle bakom, en envis snubbe som drog helt själv utan att ta hjälp av någon. På partiet mellan Tranebergsbron och Tvärbanebron var det någon som vurpade utan att komma upp, det var också den enda vurpan jag såg.

Vid Stora Essingen var det krabbsjö och det kändes inte helt fel att sitta i en havskajak då, de motionskajaker som var runt omkring hade det lite mer besvärligt där. Vid Gröndalsbron så kom fjolårssegraren i damklassen ikapp, vi utbyte några ord och hon sa att hon trodde att hon låg bra till och att hon inte sett några andra tjejer framför henne. Jag höll masken i det läget och nämnde inte att Karin säkert var minst en kvart före ;).

På en brygga vid Långholmskanalen satt Harry och Susanne (båda kajakister i klubben som inte paddlade denna dag) och hejade. Framme vid Södermälarstrand var det dags för dagens överraskning, inte ngn vurpa alltså, utan att banan var lite lätt modifierad. Istället för att stöka sig fram längs med Södermälarstrand och sedan korsa fjärden vid Stadshuset så sneddade man direkt över Riddarfjärden i riktning mot Stadshuset. En genväg som totalt gjorde loppet en km kortare jämfört med året innan.

Riddarfjärden bjöd i övrigt inte på några överraskningar utan det vara bara till att gnugga på. Vid Klara Mälarstrand var vi fyra stycken som körde i samlad trupp. Farbrorn som är nämnd tidigare envisades fortfarande med att dra själv. Jag försökte ibland att paddla om men då ökade han bara tempot så jag lät honom hållas och la mig på rulle. De två övriga i gruppen låg mest bakom hela tiden.

Första varvet avklarades med hygglig fart, dags för nästa varv. Utanför Stora Essingen var det båtsvall och jag drog på en dumsurf så att jag hamnade utanför Äppelviken. När jag vände på huvudet var de andra på väg att börja sikta in sig på att runda Essingen. Jag fick fullt sjå att paddla ikapp då, onödigt men det var kul med surf.

Utanför Stora Essingen splittrades gruppen, en sackade efter pga krabbsjö och den envisa farbrorn som dragit hela tiden stannade till för att äta någon powerbar. Jag och en till kille petade vidare. Någonstans längs med passagen vid Lilla Essingen dök Harry och Susanne upp igen, denna gång på en klipphäll vid sidan av kanalen, de höll koll och gav en lägesrapport så att jag visste hur de andra låg till.

Riddarfjärden passerades sedan igen och i Karlbergskanalen så började det kännas lite segt. Vi gnetade dock vidare och strax innan utloppet från Karlbergskanalen så dök Harry och Susanne upp ännu en gång, fascinerande, de måste verkligen sprungit/cyklat snabbt mellan platserna ;)! Susanne hejade för fulla halsar medans Harry satt och kastade småsten i vattnet och surade över att jag förmodligen skulle komma att slå hans tid från förra året :-).

Ute ur Karlbergskanalen var det bara till att mobilisera alla krafter som inte fanns, spurt i krabbsjö fram till målet. Det blev dock tyvärr stryk, kanske inte så konstigt då han jag spurtade mot inte hade dragit något själv innan, men det spelade iofs inte så stor roll då tiden ändå blev ganska skaplig, 3:07:44 vilket ger en snittfart av 9.1 km/h vilket är fullt godkänt. Placeringen 12:a av 30 är väl också helt okej.

Spurten, jag i vit VKV Elite försöker spurta om en annan medtävlare i slutet av Karlbergskanalen.

Det var mitt lopp det. De andra i klubben gjorde också finfina insatser. Karin krossade allt motstånd i sin klass. David hade en riktigt fin placering på gång tills en följebåt oförklarligt drog upp svall så att han vurpade. Synd, men tiden blev ju bra ändå. Fredrik och Olle presterade också riktigt bra i de tyngre offshorerna med tider på 3.14 och 3.26.

Ofrivilligt kajakbad

Inför Stockholm kanotmaraton, som i skrivande stund går om ca 1.5 vecka (29/8), så hade jag och en kajakkollega bestämt oss för att köra ett lite längre pass för att få lite distans i kroppen. Tanken var också att vi skulle köra i lite stökigare vatten då det kan förekomma på SKM, t ex vid Riddarfjärden. Dagens rutt var tänkt att gå Husarviken-Lilla Värtan-två varv runt Djurgården och sedan tillbaka, totalt ca 31 km. En bra sträcka då SKM är 30 km och utanför Djurgården kan det bli en del vågskvalp från Finlandsfärjor, Vaxholmsbåtar mm vilket skulle ge bra träning då.

På väg ner till kajakklubben mötte jag David på hans cykel och vi kunde konstatera att det blåste friskt denna Söndag, ngt som vi båda var nöjda med då vi garanterat skulle få det lite kämpigt.
Väl i kajakerna, David i en Citius 55 och jag i en Citius 60 ,gav vi oss raskt iväg ut ur Husarviken. Redan ute ur Husarviken blåste det på rejält och det gick gäss på vattnet, vi var dock fast beslutna på att stå fast vid vår plan med två Djurgårdsvarv.

Vi paddlade mot Lidingöbron och väl framme vid Värtan kokade, bubblade och fräste vattnet och ovan på det fick kastvindarna vattnet att krusa sig. I början av Värtan så körde jag/vi lite försiktigt men sen kom jag fram till att jag nog inte skulle fega och försökte öka farten lite, tänkte att det här med vågor och sånt är ngt man kan/bör vänja sig vid oavsett båtval så det är bara till att paddla på. Har man vant sig vid att hantera vågsvall med havskajak så borde man ju kunna göra det med lite rankare motionskajaker också.

Efter ett tag när jag lyckats få upp kajaken i lite högre fart så kommer det en sidovåg och kajaken får lite lutning åt vänster. Skitsamma tänker jag och paddlar vidare och tänkte att jag skulle parera vågen i farten genom att följa med vågrörelsen lite och sedan parera tillbaks med höfterna. Direkt efter vågen kommer dock en hård kastvind inskjutande från samma håll, rycker tag i paddeln och förstärker lutningen så pass att jag kapsejsar.

Lite förbryllad ligger jag i vattnet, David paddlar upp och vi gör under rådande förhållanden en hyfsat snabb och smidig kamraträddning med uppgång från sidan. Innan det hade jag dock fått simma ifatt min paddel som jag råkat släppa när jag vänt på kajaken. Tur att det var varmt i vattnet ;)!

Väl upp i kajaken kunde jag konstatera att jag tappat min vattenblåsa som jag haft bakom sitsen. Slangen till vattenblåsan hade jag trätt in genom kapell och bakom flytväst så att jag skulle kunna dricka i farten, så den drogs ju också med ner i plurret och försvann då den antagligen inte flöt så bra pga att den var ganska full. Det blev till att pumpa ur kajaken och sedan paddla mot land för att tömma kajaken helt på vatten. Väl på vattnet igen så bestämmer vi oss för att fortsätta mot Djurgården. När vi når Isbladsviken så är motvinden kompakt och hård. Vi kan konstatera att utkanten av Djurgården kan bli riktigt tuff. De flaggor man ser, ser ut att nästan blåsa av sina stänger. Borta vid Nacka Strand står vattenstrålen från fontänen nästan vågrät och vågorna utanför Blockhusudden ser mer aggressiva ut än de vi stött på vid Värtan.

Vi tar beslutet att paddla in i Djurgårdsbrunnsviken istället, där det är mera skyddat. Vi kör Djurgårdsbrunnsviken i motvind och kanalen fram till Djurgårdsbron och väl där avfärdar vi helt idén om att ta utsidan på Djurgården och paddlar istället tillbaka samma väg som vi kom. Tillbaks genom Värtan så var det dags för koncentrationsövning igen då vågor och kastvindar skulle bemästras. Som lök på laxen så skulle även en Finlandsfärja ut ur Värtahamnen samtidigt, inte läge att vurpa då alltså :).
Vi tog det lite lugnare denna gång och väl ute ur Värtan pustar vi lite och bestämmer oss för att köra en sväng runt Bockholmen så att vi trots allt får lite distans. Totalt blev det 27 km, inte så illa ändå.

Summa summarum en lärorik tur och jag kan konstatera att motionskajaker är svåra att köra under stökiga förhållanden. Vågor går an, men i kombination med nyckfulla kastvindar så är det kanske t om en dum idé..iaf om man vill köra med lite fart :).

På SKM kan det också bli lite stökigt som sagt, men förhoppningsvis ska det inte blåsa lika hårt då :).

Ride of Hope

I veckan som var så gick Ride of Hope av stapeln, ett cykellopp på nio etapper med start i Lund och mål i Stockholm där startavgiften på 200 spänn per ettapp går direkt till barncancerfonden. Ett lovvärt initiativ och som cyklist kan man lätt avvara en förmiddag för att ställa upp på det.

Jag och en kompis bestämde oss för att köra sista etappen mellan Uppsala-Stockholm, vi var på gång att köra redan förra året, men då midnattsloppet gick kvällen innan så orkades det inte upp i tid till start. I år fanns det dock inget att skylla på så det vara bara till att ställa klockan och stiga upp i ottan för att ta pendeln mot Märsta och sedan därifrån cykla de ca 4 milen till starten i Uppsala.

När vi väl steg av pendeln i Märsta vid ca 7.30-tiden på morgonen så kunde vi konstatera att vi inte var ensamma om idén att cykla från Märsta utan det kom ut cyklister ur flertalet vagnar, en lite komisk syn och på perrongen väntade fler cyklister, alla med samma mål. Sagt och gjort, tillsamnans bildade vi en finfin tvåledsklunga och körde med 30-fart längs med gamla Stockholmsvägen till Uppsala.

Det gick på ett kick och väl i Uppsala hade vi ca 45 minuter på oss innan starten skulle gå. Jag och polarn Anders var anmälda till en snabbgrupp där tänkt fart var 28-30 ngnting som borde passa mina semesterben och inte så mkt värre än den sköna transportcyklingen till starten alltså :).

Starten gick och när vi väl kommit ut ur Uppsala och Sunnersta så trissades farten upp och istället för 28-30 så gick det snarare i 35-40, det gick att hänga med på platten men i uppförsluten var jag på väg att kasta in handduken och när jag efter ett tag vände på huvudet så kunde jag konstatera att några redan hade blivit avhängda och det var väl inte riktigt meningen. Väl i Märsta fick vi lite skäll från en RideOfHope-ledare som hade haft fullt upp med att samla upp de som blev avhängda och efter Märstastoppet så blev det lite lugnare fart i klungan, vilket var tur det då man hade börjat samla på sig mjölksyra. Hade klungan fortsatt i överljudsfart så skulle mina ben ha blivit till sockervadd flera mil innan vi hade nått målet i Gröna Lund.

Resten av resan var soft med stopp och uppsamling vid Astrid Lindgrens barnsjukhus samt vid Gärdet. Efter Gärdet cyklade vi i samlad trupp mot målet och känslan att susa fram med ca 250-300 cyklister längs med Strandvägen var häftig.

På Grönan väntade sedan uppträdande med Anna Book och några andra artister.

Summa summarum en trevlig dag för ett gott syfte och vädret var kanon med stekande sol :).

Nästa år kanske jag kör alla etapper, det verkar vara ett bra sätt att få lite cykelsemester samtidigt som man hjälper till att ge uppmärksamhet åt arrangemanget.

Jag och Anders på morgonkvisten på väg mot Uppsala

Vid starten i Uppsala

Längs med strandvägen, cyklister så långt ögat kan se, finemang :)!

Strandvägen igen och några cyklister till

Anna Book på Grönan

En blogg och resumé

Jaha, då har man blivit med blogg, spännande. Denna blogg är tänkt att mest handla om de aktiviteter jag pysslar med, cykling, kajakpaddling och eventuellt lite annat tingeltangel. En liten resumé kanske kan va på sin plats:

Målet för i år var bl a att klara av Vätternundan på under 9 timmar då sub10 med god marginal klarades av året innan (9.24). Under vintern så bestod träningen mest av cykelpendling ca 3 mil om dagen tur och retur.

I Februari gjordes ett försök av att klara av Vikingarännet mellan Uppsala-Stockholm, 8 mil på is, detta efter att idén kläckts på en fest. Sagt och gjort, i makligt tempo med vackra vyer och diverse depåstopp nådde vi till slut målet i Hässelby Strand.

Team Blåbär innan start

När isen väl försvunnit och vägbanorna började sopas så blev det lite längre cykelturer, först på cross och sen räser. Tack vare cykelpendlingen så gick det ganska bra att komma igång med lite längre cykelpass.

Distanspass varvades med ngt motionslopp som t ex Cykel City Grand Fondo och även Vänern Runt, det senare ett motionsarrangemang på 56 mil som fungerade riktigt bra som uppladdning inför Vätternrundan, då man får köra långt tre dagar i rad. Etapperna var på 22, 21 resp 13 mil.

Trötta jag efter en regnig första etapp på Vänern runt

Sovsalen i Åmål där folk även hängde sina blöta kläder på tork, det gick dock att sova ändå :).

Cykelförvaring

Punkalagning

Vår grupp efter målgång på tredje och sista etappen i Örebro.

Efter ca 250 mils cykelträning så var det då examensdags och Vätternrundan stod för dörren. Jag skulle köra ihop med ett gäng från happymtb . Väderprognosen inför loppet visade på ostadigt väder och på vägen ner till Motala öste regnet ner, inget vidare alltså.

Hursom helst, under loppet var vädret lite bättre, med lite lättare regn och med ganska snälla vindar. Starten gick vid 03:38. Vi körde på bra ner till Gränna men vid Jönköping så började det gå lite långsammare då vi "fastnade" på långsammare klungor. I Fagerhult hade vi en kort överläggning och kom överens om att vi var tvungna att slänga i en till växel för att klara av sub 9. Efter det vaknade folk till liv och det blev en himla fart på klungan, vi körde belgiskt nästan hela loppet och väl i mål så stannade klockan på 8.36, lyckan visste inga gränser :)!

Ett par dagar efter loppet så började snacket om att vi ska göra sub 8 nästa år och det är väl inte helt omöjligt. I så fall så måste jag nog strukturera upp träningen lite mer med intervallpass, backträning och kanske skaffa en trainer, samt eventuellt nya lår :).

Taktikgenomgång på torget i Motala innan loppet

happy sub9 vid starten

Glada gubbar i mål

Jag, strax efter målgång